Samtal från parkbänken

Detta avsnitt handlar om att släppa taget.. 

Från en dag till en annan så står man där och kommer på sig själv att man är klar. För vissa går det fort för andra tar det längre tid.. i mitt fall så tog det 3 1/2 år men det slog till bara över en natt. En morgon vaknade jag och insåg att stormen var över, allt bråte var borta, grunden var lagd, huset hade fått väggar, fönster, tak och en dörr och plötsligt stod han där i hallen, "han" som i nån annan än min exman. 

Att släppa in nån ny är allt annat än smärtfritt.. känslan av att låta nån komma in är så väldigt förknippat med känslan av att bli lämnad, sviken och rädd men jobbet ligger i att lära om hjärnan att detta är inte en dålig känsla utan en bra. Oavsett hur det blir så ska jag njuta under tiden 💛

Dessutom bjuder vi på århundradets bröllopstal! En beef mellan bruden och svärfadern som resulterar i en otroligt osubtil diss och ett förskräckligt vidrigt tal. Där och då var det horribelt men idag kan man inte annat än att skratta åt det 🙈😂🙊🤣😱